Jag har tidigare (1 2) presenterat Hasse för er, min före detta jobbarkompis. Det finns mer att berätta.
Han var lite kriminell, Hasse. Jag tror inte att han berättade allt för oss, för en del saker skämdes nog till och med han för. Men han var ju inte hämmad precis, så det kom ju fram ett och annat vid fikabordssnacket.
Dels brände han ju sprit hemma, men det var nog mest för husbehov. Problemet med det var nog främst att han – då tillgången var så stor – drack långt mer än vad som var bra för honom. Ibland kom han riktigt bakfull till jobbet och var då en bedrövlig syn, som vi ju är i det tillståndet. Han berättade en gång om hur han varit på bäverjakt till skidor med en jaktkompis i samma eländiga skick. Kallsvettig och matt drog han sig fram i djupsnön och kollapsade nästan när de äntligen var tillbaka vid bilen.
Där tyckte vi nästan synd om honom. Men egentligen fick han väl skylla sig själv, eller hur?
Tillbaka till Hasses kriminella belastning. Han åkte dit en gång och ställdes inför rätta för häleri, tror jag det var. Det var någon som stulit något och så skulle Hasse försöka sälja det vidare. Det var nog inte första gången, men nu åkte han dit och fick visst villkorlig dom.
En annan gång körde han för fort. Ja, det gör vi väl alla ibland, men Hasse lyckades på något sätt göra det till ett riktigt brott det också. För när han upptäckte att det var en poliskontroll längre fram på vägen, då saktade han inte skuldmedvetet ner och hoppades att de skulle ha missat att mäta hastigheten, som väl de flesta skulle ha gjort. Nej, Hasse stampade gasen i botten!
Han drog förbi snutarna som en pil och innan de hann in i sina bilar för att ta upp jakten hade han redan svängt av in till sitt bostadsområde, parkerat, rusat in, låst dörren och fällt ner persiennerna. Sedan satt han väl där med bultande hjärta och hoppades att de inte skulle ha hunnit ta registreringsnumret.
Den gången hade han tur. Snutarna måste ha blivit helt perplexa.
4 kommentarer
23 januari 2009 kl 00:07
I mina ögon verkar han vara helt normal den där hasse.
PD.
24 januari 2009 kl 00:27
Fanns/finns han verkligen på riktigt den där hasseponken
eller är han Ditt alter Ego?
/rillarn
24 januari 2009 kl 10:02
Oh yes. Han fanns och finns förhoppningsvis fortfarande.
Jag är den försiktiga, eftertänksamma typen. Han är snarast min motsats i det avseendet och därför tycker jag att han är ganska fascinerande.
PD verkar däremot inte vara särskilt imponerad.
24 januari 2009 kl 10:14
Jag brukar inte bli så värst imponerad av att titta på mig själv i spegeln.
PD.